Untitled

Under de åren växte församlingen från drygt tretusen till över sjutusen. De sista tio åren var jag kyrkoherde i Bolstad i Dalsland.

Hur blev du klar över att Gud ville att du skulle bli präst i Svenska kyrkan?

Från 13-14 årsåldern kom prästtankarna. Att det var en Guds kallelse såg jag inte tydligt då. Jag arbetade på föräldragården och så fyra år på en spannmålsfirma i min hembygd, Frändefors. Efter militärtjänsten gick jag en vinterkurs på en folkhögskola. Då vaknade studieintresset. Prästtankarna hade blivit till en längtan och till en fråga vad Gud ville. Efter ett ungdomsmöte i min hemförsamling frågade prästfrun: Ska du inte läsa till präst? Då blev det klarhet. Jag var 22 år och hade bara folkskola, några korrespondenskurser och en folkhögskolekurs, men det var bara att sätta igång.

Vad menar du vara kyrkans viktigaste uppgift?

Att förkunna Guds ord så att människor får höra om Kristus och komma till tro på honom. Tron kommer ju av predikan, säger vår bekännelse.

Hur kan Missionsprovinsen vara till stöd för detta?

Genom att emot och på allt sätt stödja och uppmuntra och prästviga de män som Kristus kallar att vara herdar i hans Kyrka.

Var finns de olika gudstjänstgemenskaperna/församlingarna som du är biskop för?

I Värmland, Dalsland, Bohuslän och Göteborg.

Intervju med biskop Arne Olsson

Var bor du, var har du tjänstgjort som präst och vilka uppgift har du nu i kyrkliga sammanhang?

Jag bor i Melleruds kommun på Södra Dal i Örs församling vid foten av Kroppefjäll.

Jag började som pastorsadjunkt i Kristinehamn, sedan stiftsadjunkt för ungdomsarbetet i Karlstads stift. Första ordinarie tjänsten var som komminister i Mangskog. I Brunskogs pastorat, där Mangskog var en av tre församlingar, fick jag starta de första kyrkliga förskolorna i Karlstads stift. Jag var också engagerad som diakonisekreterare i stiftets diakoniråd med Carl-Henrik Martling som ordförande. Efter nära nio år i Mangskog blev det elva år som kyrkoherde i Habo, Skara stift.

Vilken händelse under ditt liv som präst har glatt dig särskilt?

De prästvigningar jag har fått ha är ett oerhört stort glädjeämne, en stor nåd. Men det är så många händelser jag skulle vilja peka på i de församlingar jag fått tjäna.

Att få sitta vid en sjukbädd och ge Kristi välsignade kropp och blod till en snart ska lämna det jordiska livet är outsägligt stort.

Är det något bibelord som du särskilt vill lyfta fram?

Mitt eget ledord som biskop. Man måste lyda Gud mer än människor, Apg 5:29.