Predikan av Per-Anders Grunnan
Tjugonde söndagen efter Trefaldighet
Våra hem
SvPs: 257:1-2, 5:3, 840, 554:3, 294:1-3, 555
Årg I: 1 Mos 1:27-31; Ef 5:21,25.33; Mk 10:2-9
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen.
I Bibelns första kapitel står: ”Till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” Herren skapade alltså människan till man och kvinna. Han välsignade deras äktenskap för att de skulle kunna vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden. När Gud såg på allt som han hade gjort såg han att det var mycket gott.
När Gud välsignar något låter han det gå väl, så länge vi följer hans avsikt och vilja. Äktenskapet mellan en man och en kvinna är en av Guds stora gåvor, som han vill att vi tar väl vara på. Vi ska därför tala om äktenskapets välsignelse.
1.Äktenskapets välsignelse ligger nedlagd sedan skapelsen.
Kristus säger i vår text: ”Från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.”
Det finns vissa saker som vi märker är universellt. Äktenskapet är en sådan sak, eftersom det förekommer i alla kulturer och tider. Det naturliga är att en man och kvinna som känner att de vill leva hela livet tillsammans ger offentligt tillkänna vad de vill. De offentliga löftena i vigselritualet är själva kärnan i sammanfogandet av de två blivande makarna. När man lovar varandra kärlek, trohet och ömsesidig hjälp för resten av livet har deras gemensamma väg tillsammans fått den bästa start. Nu vet alla i släkten och samhället vad de lovat varandra. Nu är alla medvetna om att det här har bildats en ny familj, skyddat av förbundets löften. Detta är en trygghet för andra män och kvinnor, som vet var de har de båda. Den som är gift är upptagen. Punkt slut. Den som är gift har en skapelsegiven uppgift att vara öppen för att Gud kan skänka barn. Sexualiteten är en Guds gåva för att föra mänskligheten vidare och för att makarna ska glädja varandra. Samliv inom det heliga äktenskapet är inget fult, utan just ett uttryck för den helhet som äktenskapet innebär. Äktenskapet är ju en gemenskap på tre plan: en själslig, en kroppslig och en andlig. Fullheten framträder när man och hustru är ett i tanke, hjärta och tro. Bibeln lär att vi inte ska gå i ok med de otrogna, men om en kristen redan befinner sig i ett förbund med en person som inte tror, då ska han stanna i den kallelsen och bedja att Gud ska kalla den andra och ge kraft till att vara ett gott vittne.
Det är bara en man och kvinna som kan gifta sig, eftersom det enbart är de som kan uppfylla det grundläggande kriteriet för ett äktenskap, nämligen att det manifesterar människans kallelse att föröka sig och uppfylla jorden. Det är bara kärleken mellan en man och en kvinna som bär frukt i form av barn. Alla människor som finns har blivit till genom en mans och en kvinnas medverkan. Äktenskapet handlar om att ge liv. Människolivet är okränkbart från konceptionsögonblicket till sista andetaget. Allt mänskligt liv har samma höga värde och det är omöjligt att gradera människovärdet. Av det följer att det är lika allvarligt att förstöra eller manipulera ett befruktat ägg som det är att döda ett barn eller en vuxen. Mamman och pappan har en helig uppgift, en hög uppgift, given av Skaparen själv. Ja, mer än så, genom att föröka människosläktet deltar mannen och kvinnan i Guds skapelseverk. Och som föräldrar i hans faderskap för människan.
För att markera att ett nygift par är en ny familj ska de flytta ifrån sina föräldrar. Är man vuxen nog att ta sig en fru eller man så är man också mogen att flytta hemifrån och ta ansvar för en hem med allt vad det innebär. Nu är det makarna som tillsammans ska bygga en framtid och ett gästfritt hem. Självklart innebär inte äktenskapet att vi ska upphöra att stödja våra föräldrar och att hjälpa dem och inte minst att besöka dem. ”Du ska hedra din far och din mor.”
Vi har alltså konstaterat att Gud har instiftat och välsignat äktenskapet mellan en man och en kvinna som institution. Hur ska vi då förvalta denna stora gåva? Hur bevarar vi välsignelsen?
2.Äktenskapets välsignelse kommer när vi respekterar dess helighet.
Sexualiteten är som sagt något gott som är givet i skapelsen. Men få områden i livet är så känsliga som detta. Många av oss är som mest sårbara här. Därför har Kristi kyrka värnat särskilt om äktenskapet, eftersom det är den ram för samliv som Gud nedlagt i skapelsen och uttryckt i ord genom Bibeln. Äktenskapet värnar på ett särskilt sätt om barnens trygghet och är en plats där kärleken mellan två människor kan fördjupas.
Ska vi få Guds välsignelse får vi söka hans vilja och lyda hans bud. Men vissa söker förverkliga sig själv på ett sätt som kan komma att inkludera äktenskapsbrott, skilsmässa och homosexualitet. Man har missuppfattat Guds kärlek. Den kärlek som kommer från Gud söker inte sitt. Den brusar inte upp. Den respekterar Guds avsikt med sexualiteten och äktenskapets helighet. När man inte ser att Gud lägger olika kors på olika människor av omsorg, utan att varje människa till varje pris måste leva ut alla begär, då är man inte längre lyhörd för vad gott Skaparen har i förvar för var och en. Herren kan visserligen använda en människas längtan efter självförverkligande, men när detta blir viktigare för henne än Guds ord då har hon gjort sig en avgud. Alla gåvor kan bli avgudar om de missbrukas.
För att slippa bli oroad i samvetet försöker vissa på olika sätt förmå andra att bekräfta deras liv i uppror mot Skaparen. Man söker exempelvis legitimering för sin livsstil genom lagstiftning. Men det är inte staten som äger begreppet äktenskap, utan det gör kyrkan. Staten kan kalla olika samlevnadsformer för vad som helst, men äktenskap kan det aldrig bli om det inte uppfyller de kriterier som hela tiden använts i den världsvida kyrkan. Den profana juridiken har bara fått låna den kyrkliga rättens termer.
Guds ord anger tydliga gränser för samliv och äktenskap och ingen människa, inte ens kyrkliga ledare och kyrkomöten kan ändra på naturens ordning och sjätte budets innebörd, såsom det ges oss i Skriften. I en kristen kyrka spelar människors egna tankar alltid en underordnad roll. Guds ord är kyrkans enda rättesnöre. Aposteln Paulus för i Rom 1:18-32 en principdiskussion kring människans grundläggande uppror mot Gud. Människan ska råda över skapelsen, inte tillbe den. Utifrån skapelsens ordning förklarar Paulus att homosexualitet strider mot naturen och att sådan aktivitet är avskyvärd. Samma sak har den allmänneliga kyrkan lärt i 2000 år. När villolärare försöker försvara samliv utanför äktenskapet eller homosexualitet så är det ett uttryck för djävulens förförelse och lögn. ”Skulle då Gud ha sagt?” säger ormen i berättelsen om syndafallet. Det är själafienden som vill tömma orden kärlek och äktenskap på sitt ursprungliga innehåll och sin av Gud givna betydelse. Kyrkan kan inte förmedla någon annan välsignelse än Guds egen. Församlingens uppgift är inte att ge syndernas tillåtelse, utan att förmedla syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Att försöka dölja vad den heliga Skrift säger om sjätte budet är ett dubbelt svek: man sviker Guds ord och man sviker dem som kämpar med svåra frestelser. Genom att försvara synden tar man ifrån människor hopp om Guds hjälp att leva i avhållsamhet och tillit till Jesu nåd. Som kristna ska vi försöka vara ett stöd för varandra att leva så som Gud från början avsett. Det sker varken genom att mobba varandra eller genom att släta över det som blev fel. Förförelsen blir inte mindre demonisk för att den kläs i religiös dräkt. Oförlåtna synder leder till att en människa går evigt förlorad. Därför ska vi alltid ge Guds ord rätt. Först då kan vi rätt ta emot löftena om syndernas förlåtelse och upprättelse. Kyrkans uppgift är att visa på Jesu ord: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
3.Äktenskapets välsignelse kommer när vi underordnar oss varandra.
Aposteln Paulus skriver: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.” (Ef 5:21-25)
Vad är hemligheten? Hur kan en kristen man bära den stora kallelsen att vara familjens huvud? Hur kommer det sig att inte helgade kristna män utnyttjar sin position och förtrycker sina hustrur? Svaret på det kristna äktenskapets välsignelse ges av Paulus i verserna efter där han ställer fram Jesu offer för sin församling som förebild för mannens självutgivande kärlek: ”På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, eftersom vi är lemmar i hans kropp.” (Ef 5:28-30) Här finns alltså inget utrymme för självhävdelse och översitteri. En Jesu efterföljare ger vidare av den barmhärtighet och det tålamod som han eller hon själv fått ta emot av sin Frälsare.
När en man ser till sin hustrus bästa och när hon respekterar hans kallelse som hennes och familjens huvud då växer frukter fram till glädje för alla. Man och kvinna är skapade för att komplettera varandra för att kunna hjälpa varandra. Det är ingen tillfällighet att mannens och kvinnans kropp och psyke fungerar olika. Allt handlar om gåvor från Gud att förvalta. Tillsammans förmår de mycket mer än var och en för sig. När de ser varandras behov och bär varandras bördor stärks deras gemenskap och familjens sammanhållning. Detta är viktigt. Du ska inte begå äktenskapsbrott eller provocera fram ett sådant. Välsignelsen av att acceptera Guds tankar för familjen och hans särskilda kallelse till mannen respektive till kvinnan är man får djupare behov av varandra och större förväntningar på varandra. Tillgivenhet och tillit har just med förväntan att göra. Detta kan göra starka intryck på barnen och hjälpa dem att känna sig trygga. Samtidigt vet vi att ingen klarar att alltid leva upp till Guds vilja. Därför är det en stor tröst att det finns ett förlösande ord, nämligen förlåt.
4.Äktenskapets välsignelse kommer när vi lever i förlåtelsen.
Låt inte solen gå ned över din vrede utan sök försoning så långt som på dig beror. Jesus älskar syndaren, men hatar synden. Sök därför hans förlåtelse och upprättelse, så ska du se att du i hans förlåtelse får ny kraft att leva med den person Gud utvalt åt dig.
Men det finns en ond makt som vill förstöra din relation till medmänniskan. Jesus säger: ”Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Mt 5:27-28) Om du märker att frestelsen blir för stark för dig i vissa situationer ska du försöka undvika dem. Det kan innebära försakelser av vad du vill men det är bättre att kapa bort någon av sina vanor än att hela du går förlorad. Kristus säger: ”Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.” (Mt 5:30b)
Underskatta inte den ondes list. Också det som till en början verkar ofarligt kan växa så att du inte kan stå emot längre. ”När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder.” (Jak 1:15-16) Hör därför Herrens ord till dig idag: ”Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.” (Ef 5:14b)
Var därför vaksam mot allt som kan få dig på fall. Var rädd om ditt av Guds ord upplysta samvete. Paulus skriver: ”Därför ska den som menar sig stå se till att han inte faller.” (1 Kor 10:12) Det gör du genom att varje dag hålla kontakt, en öppen kommunikation, med Herren. Börja din dag i korsets tecken och med knäppta händer. Be och tröttna inte på att be. Läs dagligen din bibel och ta vara på ordet som förmår frälsa din själ. När Guds ord får fylla din själ får din ande olja. Och med olja brinner Andens eld, ett gott samvete och ett nitälskande hjärta. Håll dig andligt vaken genom att tala med Jesus om de frestelser du möter. Nedkalla hans hjälp, hans starka hand. Han har lovat att ingen ska rycka dig ur hans hand.
Skriften säger: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” (1 Kor 10:13) Detta är gott att veta när syndafördärvet gör sig påmint och framgången i kristenlivet avtagit. Frälsaren står alltid på din sida. Hans död på Golgata är beviset för det. Där tog han på sig din synd. Han har utvalt dig till sin och vill att du ska lita på att förlåtelsen gäller även dig. Kristus är kyrkans brudgum, vi hans brud. Han sviker aldrig sina förbundslöften. För att du ska tro detta ger han sig själv till dig i nattvarden. Där får du kraft att leva av och i förlåtelsens under. Herrens heliga nattvard syftar också fram mot den stora bröllopsmåltiden i himmelen, som ska äga rum när Frälsaren tar hem sin brudgum kyrkan. I Jesu kraft söker vi därför med våra liv och våra äktenskap peka på honom som vi väntar på. Tidens tecken tyder på att Kristi återkomst är nära.
Amen.
